Det ständiga tweakandet

Att tweaka. Finns det nåt bra svenska ord för det? Att pilla med parametrarna. Justera? Nära, men ingen hare. Hur som helst är det just det jag gör hela tiden. Tweakar. Och tweakar. Parametrarna. Livsparametrarna. För att få till den perfekt fungerande tillvaron. Den perfekt fungerande Anders. Går det? Är det ens möjligt? Det vet jag inte, men jag tänker bannemej försöka och jag skulle vilja påstå att jag har kommit en bra bit på vägen.

Jag började förändra mitt liv i juni 2015, när jag var hemma och var sjukskriven. Stora, medvetna förändringar. Mer träning, nyttigare kost. Nya rutiner. Ett mål var att få ner vikten några kilo, men det viktigaste var att få tillbaka lite energi och livslust. Inte så att jag var trött på livet, det har jag aldrig varit, men jag ville liksom ingenting längre.
Det vände ganska fort och dramatiskt. Jag kommer till det i senare inlägg, men helt plötsligt hade jag en energi att göra saker som jag aldrig någonsin i hela mitt liv hade haft tidigare. Aldrig i närheten. Jag har alltid varit ganska trött och lat. Alltså, alltid. Varje dag. Så länge jag kan minnas. Därför var det en otrolig – och overklig – känsla att plötsligt ha hur mycket energi som helst. Dag efter dag.

Jag skrev dagbok den där tiden, det ingick i mina nya rutiner, och efter några veckor av mega-energi så började det nästan kännas löjligt att skriva. Som en nyfrälst kristen, typ. Bara så himla rosenrött. Jag kände mig nästan som en vandrande provokation när jag träffade vänner som inte riktigt hade samma überpositiva syn på livet.

Men varade det? Nej. Under hösten, när jag började jobba igen, så försvann det successivt. Jag försökte då och då att tweaka lite på parametrarna, justera mina vanor, men efterhand blev det snarare att jag slutade med först det ena sen det andra. Och då föll också energinivåerna igen. Det var mycket därför jag sade upp mig för att köra eget igen.

Jag körde eget förut, det är inte ens två år sen, så jag vet vad det innebär. Men då hade jag var mitt gamla trötta jag och hade svårt att få saker gjorda. Framför allt tråkiga jobbsaker. Ja, för jag tyckte allt som var jobb var tråkigt. Skillnaden nu var att jag hade upplevt, i somras, vilken energinivå som faktiskt är möjlig. Hur skulle det bli om kombinerade den högre energinivån med att köra eget? Jag var tvungen att testa.

Idag är det den 20 januari och jag har kört eget sedan årets första dag. Lite av en mjukstart jobbmässigt, eftersom det var helger och så. En perfekt start. Även om jag inte hade så mycket jobb att göra de första dagarna så började direkt att återinföra alla mina goda rutiner och vanor (kommer till det!). Och resultatet kom ganska omedelbart igen. Mer energi. Men ändå inte riktigt som i somras, det ska sägas. Varför?

Just nu beror det nog en del på att jag får för lite sömn. Försöker gå upp mellan 6-6.30 varje dag, även helger. Det är superskönt att komma igång tidigt, men jag är ändå inte riktigt hundra på om det är rätt för mig. Jag har alltid varit en notorisk nattuggla. Det kanske går att ändra på, men fortfarande efter drygt ett par veckor av svinotte-väckning har jag svårt att komma i säng i tid på kvällarna. Eller snarare, svårt att somna i tid. Men jag tänker att det vänder väl.

Hur som helst. Det där är en sån parameter som jag håller på att tweaka. När är det optimalt att gå upp?