Dags att visa vem som bestämmer

 

Vem bestämmer i ditt liv? Tja… Hur du än vrider och vänder på det så är det ju ditt liv, eller hur? Det borde alltså vara du som bestämmer. “It’s my life to ruin my own way”, som Morrissey sjöng. Det är mitt liv att förstöra på mitt sätt.

Och så kan det bli om man inte passar sig. Om man inte är vaksam och medveten. Om allting bara rullar på utan en plan, en riktning, en idé.

Jag undviker att skriva ett mål. Ett mål kan vara bra, men jag tycker att livet framför allt ska handla om själva resan. Målet är en destination, på vägen dit passerar du mängder av olika stationer. Vilka stationerna är, om resan är rak eller krokig med långa omvägar, det bestämmer du själv. Med dina handlingar, dina val. Och det är det som är själva livet. Så se till att bestämma klokt.

Alla dessa stationer är dina dagar, dina timmar, dina minuter. Vad har du gjort idag som du mår bra av? Vad har du gjort idag som du inte mådde bra av, eller som bara var slöseri med tid?

Att slösa med min tid är mitt värsta brott mot mig själv. Därmed inte sagt att jag inte gör det! Jodå, varje dag. Men jag är ganska medveten om det. Och ibland kan det så klart också kännas okej att VÄLJA att ligga på soffan och göra ingenting.

Men jag försöker – och har blivit mycket bättre på – att använda min tid klokt. Att maximera min produktivitet. Jag läste om David Bowie som tiden innan han gick bort arbetade som en galning, Han visste att han hade ont om tid, men hade massor kvar att göra. Idéerna bara sprutade. Annars hade han inte precis sprutat ur sig musik sista åren. Undrar om han ångrade det nu, när han såg slutet?

Det kan man bara spekulera i. Kanske var det inte så. Men hur som helst. Man vill inte ångra sig när det är försent. Livet pågår här och nu. Min mamma dog i cancer när hon var 59 år. Vad skulle hon inte ha gett för att få leva ett enda år till som frisk? Hur mycket tid skulle hon ha slösat bort under det året? Jag påminner mig om det ibland: kom ihåg alla som är sjuka, och inte längre bestämmer själva på samma sätt. På sätt och vis har man som en frisk en skyldighet att ta vara på sin tid, kan jag tycka.

– Oops! What was that?
– Your life, mate.
– Can I have another one?
– Nope.

Att maximera min produktivitet är vad min resa har handlat om det senaste året. Att öka min energi. Ha mer kraft att orka få saker gjorda. Det fantastiska är att när det fungerar – och det gör det verkligen i perioder – så märker jag hur energi föder energi. Hur lust föder lust. På samma sätt som att ligga på soffan och tycka synd om sig själv lätt blir till en nedåtgående spiral.

Allt det här med morgonrutin och så vidare, som jag skriver om här, handlar om detta. Att öka energin. Orken. Lusten. Lusten att få saker gjorda.

Man kan skratta åt löjliga, uttjatade klyschor som “fånga dagen”, men ofta blivit har de blivit klyschor av en anledning. För att det ligger något i dem. Att påminna sig själv att fånga dagen är en utmärkt guide till livet. Inte så bra så att du bör brodera orden och sätta upp de på väggen – där går gränsen! – men brodera gärna in de i hjärnan och påminn dig själv då och då.

Kom ihåg en sak: här och nu. Något och annat existerar inte än just den här stunden. Det förflutna är borta för alltid. Vad som än hände då, så är det borta. Och framtiden är inte här än. Det finns bara här och nu. Därför är det här och nu du ska leva. Inte i det förflutna. Inte i framtiden.

Nu. Nu kör vi!