Att bryta en nedåtgående spiral

Ibland är det som att vad man än hittar på så går det inte att bryta den nedåtgående spiralen. Jag har ju tänkt att den här bloggen ska bidra med lite inspiration kring just den saken. Om hur jag gjorde. Som att allt är bra nu. Så är det inte. Det är fortfarande en kamp hit och dit.

Vissa dagar är allt så lätt och självklart. Världens bästa människa är jag då. En som fattat allt. Andra dagar famlar jag i mörkret. Vem är jag? Vart är jag på väg? Och har jag väl ramlat dit ner så kan jag väl lika gärna passa på att götta mig ordentligt i elände! Läsa kommentarsfält. Titta på dokumentärer om miljöförstöring. Med näven i en chipspåse. Vart är världen på väg? Har alla blivit tokiga helt plötsligt? Vad hände med förnuft och eftertanke?

Jag är copywriter, men vill egentligen vara något annat. Var anställd, men det passade mig inte. Jag vill bara leva. Kan man inte bara få leva? Varför måste man anpassa sig till… något? Ge mig en medborgarlön. En modest liten summa. Jag ska inte störa någon. Vill bara sköta mitt.

Ser på tv hur politiker (kvinnliga, förstås) får ta emot hot och hat. Via sms. Och detta får fortgå. Ingen gör något. Ingen kan göra något. Okej, EN (man, förstås) åkte fast. En enda. Resten får hålla på. Det känns som om hela världen är på väg att gå under.

Lämnar min son på skolan. Hans klasskompisar är redan igång och leker. Skrattar. Min son går förbi. Ställer sig för sig själv. Jag vet att det inte är någon fara. Han behöver bara lite startsträcka innan han kommer igång. Är lite introvert. Precis som sin far. När jag hämtar honom i eftermiddag kommer det att vara full fart och lek. Men ändå. Det gör mig nedstämd att se honom ställa sig utanför. Man vill inte se sitt barn vara utanför.

Ser dokumentär om förintelsen. Intressant. Men jag har glömt vad såna program gör med mig. Minns nu att det var nån förintelse-serie jag följde för ett år sen, när jag blev sjukskriven, och att det knappast bidrog till att jag fick lättare att hoppa upp ur soffan.

Åt två semlor igår också. Ja, två. En på eftermiddagen och en på kvällen. Från ICA. Fullproppade med E-nummer dessutom.

Vad matar jag mig själv med? Semlor och förintelse. Näthat och självförakt. Hur ska något positivt kunna komma ur det? Jag har alla verktyg, egentligen, vet hur jag ska tänka. Vad jag ska göra. Men jag glömmer ständigt bort det. Därför behöver även jag den här bloggen. Eller rättare sagt, det är nog den främsta anledningen till att den här bloggen existerar: för att påminna mig själv. Tänk så här. Gör så här.

Morgonrutinen? Ska jag berätta om den här morgonen? Vaknade 6.30. Då hade jag legat och snurrat mest hela natten. Formulerat ett inlägg om SD i huvudet. Halv sju gav jag upp, gick upp och skrev ner det. Fem i sju kom sonen upp och satte sig med ipaden. Helt plötsligt var klockan 8.05. Och vi hade inte ätit frukost eller någonting. Inget citronvatten, ingenting. Då blev det lite brådis. Men vi hann i alla fall. Som tur är bor vi två minuter från skolan.

Ja, så har den här dagen börjat. Inte optimalt. Långt ifrån. Men jag ringde ex-frun och fick lite peptalk. Tur man har vänner. Att sitta ensam med sina tankar är sällan bra. I alla fall inte när tankarna är negativa. Det är då man hamnar i spiralen. Den nedåtgående. Med vänner bryter man den enklast.

Hon påminde mig om något jag redan visste. “Se dig omkring just nu. I denna minut. Vilka problem har du egentligen?”. Jag ser mig omkring. Sitter hemma i min fåtölj och skriver på min ipad. Jag har ett varmt och tryggt hem. Ett alldeles eget hem som bara är mitt (och min sons!) och som jag älskar. Jag har kyl, frys och skafferi fyllda med god och nyttig mat. Ett materiellt överflöd. Flera goda vänner. Och framför allt är jag frisk. Det viktigaste av allt. “Att vara frisk är den största lyckan. Synd bara att jag inte visste om det tidigare.” Ungefär så twittrade Bodil Malmsten i höstas, ett halvår innan hon dog.

Så. Nu har jag skrivit av mig lite. Hjälpte det? Ja, men faktiskt. Att skriva av sig är ett bra sätt att bryta den nedåtgående spiralen.

PS! Det där SD-inlägget blev för jävla bra, förresten. Har bara inte kommit på var jag ska publicera det än.